glitterfittan

Fan de här med att blogga är så jävla jobbigt när de händer så mycket i huvudet men inte så mycket liksom i verkligheten..

Förra söndagen åkte jag till skolan som vanligt med Dixi. Satte mig och titta på tv och satt lite vid datorn och så helt plötsligt skrev M till mig, de va bara att slänga sig in i duschen och börja gå till bro station i bäckmörker, jag skojar inte, jag såg ingenting. De ända som lös upp va Ljuset från Dixis koppel och även Dixi fick följa med till V-h. Vi fick lift efter kanske 40 minuter, fick skjuts till jakan och där vänta vi på tåget.

Dixi va helt underbart duktig på tåget, la sig och sov på en gång <3
Jag va framme i V-h vid halv 11. M hämta oss på stationen och fyfan va jag älskar den kvinnan. Vi prata, titta på tv, sov, och bara va så som vi är <3 Jag kunde dock inte hålla allt jag lova mig själv.
 
När du satt på stolen och jag stod mellan dina ben och kramade om dig samtidigt som du krama om min midja... Som så många gånger förut.
Musiken kunde inte vara mer passande. Tårarna börja rinna och du sprang iväg. Satte mig på golvet med Dixi och hon trösta mig tills du kom tillbaka och du satte dig bredvid mig, la mitt huvud i din famn och höll din hand. Dixi la sin tass på våra händer och allting va bara så symboliskt.
 
Nu bor du i Norge och livet går vidare. Inte som att vi aldrig kommer träffas igen men du är så långt borta. Du är lycklig, vad mer kan man önska?

Att säga hejdå till dig på stationen va hemskt men ändå underbart. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara..
Lyssnar på våra låtar. Glada och sorgliga, Sover med din tröja varje natt.

Nu ska jag vara tyst inna jag..
CYa!!!