glitterfittan

Aa juste.. Jag är en toffel, har alltid varit och kommer alltid vara. Om ni ignorerar mig, skiter i mig, drar mig i gruset så blir jag arg, sårad, besviken. Men när ni väl kommer tillbaka kan jag inte vara arg för rädslan att förlora er.. De är som när man är ute med hunden i skogen och den springer iväg och inte lyssnar på inkallning.. När den kommer tillbaka ska man skälla på den för att den inte lyssna eller berömma för att den kom tillbaka.. Samtidigt som jag inte vill någonting hellre än att ligga i din famn och känna din hud mot min så vill jag samtidigt skrika på dig och ge dig en mental käftsmäll Jag är inte riktigt mig själv när jag skriver de här men de måste komma ut och de är riktat till flera personer. Vissa delar i inlägget är riktat mer till vissa än andra osv men ja. Mickimus, jag älskar dig In i dimman.. Hejdå