glitterfittan

Varför ska de alltid bli såhär?
Hade sett fram emot att åka till skolan idag och få kramas och träffa mina vänner.
Fortfarande ångest för lördagsnatten och vill bara krama bort den ångesten.
Men nej, sova får man ju aldrig göra.. Har börjat stänga av mobilen för att jag inte ska få för mig att börja messa eller ringa någon och klaga på att jag inte kan sova, de blir inte lättare att sova om man snackar i telefon aight?
Vaknade vid 6 i morse och försökte verkligen somna om och lyckades men vaknade vid kvart i 7 tror jag de va, låg och halvsov när klockan ringde så råkade trycka på stäng av iställer för snooze.. Va ju ganska pigg så jag tänkte att jag går upp om 5 min.. Jo tjena!
Jag somnade om och vaknade för sent..
De suger så jävla mycket getdase -.-
Och ser fram emot när pappa kommer hem och får reda å att jag har varit hemma idag, en rejl utskällning och "De är så viktigt att du går till skolan" eller "Du är ju helt hopplös" eller "Då har du ju inte lämnat in ledighetsansökan idag heller" eller "Du vet ju att du måste gå i skolan" But guess what, De är ju precis så!
Jag vet redan allt de där!
Sluta tjata, de blir inte bättre av tjat och skälsord.. Dom bara sårar.

Va sjuk förra veckan så de kunde jag inte göra något åt men när man väl vill till skolan..
Ångesten äter upp mig innifrån och jag är snart på botten och ger upp hoppet om att lyckas klättra upp.
Jag har blivit en sån människa som jag har så svårt för att andra är.
Klagar på allting och är allmänt negativa.

Jag va en positiv tjej som njöt av livet och allt vad de hade att erbjuda men nu känner jag mig levande begravd, begränsad.

Trött på alla såkallade vänner som tjatar på mig att jag ska komma till skolan, visst jag blir glad när dom faktist vill att jag kommer till skolan men gränsen mellan att de är snällt menat och tjat är hårfin..

Om jag vill mysa får jag problem och de finns inte många jag kan mysa med längre pga de..
Jävla skit

Kram på mina vänner och peace out